Att löneväxla är det samma som att byta en del av lönen mot en förmån. Antingen avstår en anställd från en viss andel av framtida löneutbetalningar, eller så avstår den anställde en kommande löneökning. I utbyte fås någon form av förmån från arbetsgivaren. För att kunna veta om löneväxling är fördelaktigt eller ej måste den förmån som fås i utbyte värderas.
Ofta är löneväxling något som arbetsgivaren erbjuder, men det förekommer också att anställda kan ha egna önskemål om löneväxling. De två parterna måste gemensamt komma överens om de exakta villkoren. Löneväxling behöver inte vara fortlöpande, utan sker ibland vid ett enstaka tillfälle. Anställda har rätt att tacka nej till löneväxling. Det är inte alla arbetsgivare som erbjuder löneväxling över huvud taget.
Tillgång till tjänstebil för privat bruk (så kallad förmånsbil) är ett av de vanligaste sätten att löneväxla. Andra exempel är extra semesterdagar, extra inbetalningar till tjänstepensionen, tjänster i hemmet eller bidrag till olika former av privat sjukvård, som ögonoperationer eller infertilitetsbehandling. Det är bra att kunna avveckla förmånen vid behov och byta tillbaka den till lön.
Om löneväxling är ekonomiskt fördelaktigt eller ej varierar från situation till situation. Vid första anblick ser ofta ett erbjudande om löneväxling intressant ut. Vad man ska tänka på är effekterna av att få sänkt lön före skatt. Detta påverkar nämligen pension, försäkringar och ersättningar. Det måste vägas mot värdet av förmånen.
Skatteväxling kan ske i form av ett brutto- eller ett nettolöneavdrag. Bruttolöneavdrag ger lägre skatt och arbetsgivaravgifter. Eftersom arbetsgivaravgifterna minskar kan den anställde ofta få lite mer inbetalt än vad hen avstår, alltså få en del av de pengar som arbetsgivaren sparar på att arbetsgivaravgiften sänks. Vanligen rör det sig om ungefär sex procent, som den anställde kan få ytterligare. Detta måste regleras i ett avtal mellan arbetsgivaren och den anställde. Dock minskar även utbetalningar som baseras på den beskattningsbara inkomsten, som sjuklön, a-kasseersättning och pension.
Nettolöneavdrag innebär istället att den anställde betalar skatt på hela sin bruttolön, men att ett avdrag sedan görs från nettolönen. Detta är ett vanligt förfarande när det gäller förmånsbilar Den anställde betalar en fast summa varje månad till sin arbetsgivare, och för varje betalning minskar förmånsvärdet på bilen. I takt med att förmånsvärdet minskar sker motsvarande minskning av skatten och arbetsgivaravgifterna.
Den ordinarie tjänstepensionen påverkas inte av löneväxlingen, eftersom denna pension grundas på inkomsten före växling.
Löneväxling kan ha betydande påverkan på en del ersättningar som de med kollektivavtal har rätt till. Innebär löneväxlingen ett större bruttolöneavdrag händer det att den som blir långvarigt sjuk får nöja sig med en lägre nivå på sjukpensionen. Även andra ersättningar under kollektivavtal kan förändras.
Att löneväxla istället för att ägna sig åt eget privat pensionssparande är ofta en stor fördel. I princip får den anställde alltid lägre avgifter i den kollektivavtalade tjänstepensionen än i ett privat alternativ. För pension är det alltid bäst att insättningarna hamnar i ett så förmånligt system som möjligt. Den som inte har tillgång till kollektivt upphandlad tjänstepension kan förlora mycket av de pengar hen sparar på avgifter av olika slag.
Det är dock viktigt att komma ihåg att löneväxling framför allt lönar sig för den som har höga inkomster. Då går det å andra sidan att spara mycket pengar, eftersom skatten skjuts upp tills man börjar plocka ut pension. Detta kan som tidigast göras från 55 års ålder.
Med riktigt förmånliga avsättningar till pensionen blir det lättare att snabbare bygga upp en tillräckligt stor pension för att eventuellt kunna sluta arbeta tidigare. En förmånsbil är också bekvämt för den som vill ha en modern bil för privat bruk och undvika en större ekonomisk smäll i att köpa själv.
Att sänka sin inkomst betyder att vissa ersättningar blir lägre, särskilt om det finns specifika inkomsttak för att ha rätt till en viss ersättning. Mycket beror på den individuella situationen och det gäller att tänka både i nutid och på lång sikt. Villkoren i kollektivavtalet är avgörande och bör undersökas noggrant. En lösning kan vara att arbetsgivaren fortsätter att arbetsgivaren fortsätter anmäla bruttolönen före löneväxling som pensionsmedförande lön.
Det är din privata ekonomi som sätter gränserna för hur mycket du bör löneväxla. Hur mycket du kan löneväxla avgörs dock i ett avtal mellan dig och din arbetsgivare. Sedan finns det också en övre gräns. Du får inte löneväxla mer än att summan av löneväxling och tjänstepension tillsammans motsvarar 35 % av din bruttolön.
Det lönar sig att löneväxla om du tjänar mer än 8,07 inkomstbasbelopp per år. För år 2018 innebär detta att du ska ha en månadslön på 42 031 kronor eller mer. Det är också viktigt att den vanliga tjänstepensionen baseras på bruttolönen före löneväxling.
Du kan inte löneväxla på samma sätt för egen del som för eventuella anställda. Dock kan du göra avdrag för sparande till pensionen, på ett sätt som i praktiken är mycket likt. Du gör avdrag för ditt privata pensionssparande på upp till 35 % av inkomsten från verksamheten. Sparande måste ske i en pensionsförsäkring eller på ett pensionssparkonto, och avdraget får inte överstiga tio prisbasbelopp, vilket motsvarar 455 000 kronor år 2018.
Löneväxling kan vara ett bra sätt att behålla kompetensen i ett företag. Det kan också ge en möjlighet att få något lägre arbetsgivaravgifter. Tänk dock på att löneväxling är mest fördelaktigt för den som tjänar 8,07 inkomstbasbelopp eller mer per år.