Disponibel inkomst är den del av inkomsten som kan användas till konsumtion och sparande. Den disponibla inkomsten är summan av inkomster och transfereringar, minus skatter och avgifter. I transfereringarna ingår barnbidrag, bostadsbidrag, försörjningsstöd och liknande.
När man studerar de disponibla inkomsten över en längre tid är det viktigt att ta hänsyn till inflationen och befolkningsökningen. Vid hög inflation äter ökningar i prisnivån upp inkomstökningarna, och köpkraften ökar inte alls.
I Sverige inkluderas vanligen kapitalvinster och -förluster in i den disponibla inkomsten när statistiken sammanställs. I de flesta europeiska länder räknas dessa inte in i den disponibla inkomsten, vilket gör det svårare att göra jämförelser mellan Sverige och andra länder.
De senaste siffrorna över disponibel inkomst per invånare är för år 2016. Då låg snittet för riket på 201 000 kronor. Lägst var den disponibla inkomsten per invånare i Skåne och Västernorrlands län (192 000 kr). Högst var den i Uppsala län (238 000 kr).
Den del av inkomsten som återstår efter att fasta utgifter, som räkningar och skatter, betalats kallas diskretionär inkomst. Disponibel inkomst är dock ett betydligt vanligare mått inom statistiken.
Hur stor andel av den disponibla inkomsten går till boendet?
Andelen av den disponibla inkomsten som går till boendet varierar beroende på boendeform. Medianvärdet för Sverige var år 2015 ungefär en femtedel (20,8 %). För hyresrätter är medianvärdet 28,2 procent, för bostadsrätter 20,5 procent, och för småhus 14,6 procent. För de som äger sin bostad (bostadsrätt eller småhus) minskar andelen som går till boendet, vilket bl.a. beror på att räntorna är låga. Enligt en analys från Swedbank lägger hushåll som för tio år sedan la en tredjedel av sin disponibla inkomst på boendet idag en femtedel. Men detta kan ändras snabbt, om räntorna stiger. En höjning av räntan med två procentenheter skulle innebära att hushåll måste lägga lika stor – eller rent av större – andel av sin disponibla inkomst som för tio år sedan.
Ensamstående kvinnor över 64 hör till de grupper som har de lägsta utgifterna för boende, räknat i absoluta tal. Samtidigt betalar denna grupp störst andel av sin inkomst för boendet.
Att jämföra disponibel inkomst
Att göra jämförelser av disponibel inkomst mellan individer är ganska enkelt, men att göra jämförelser mellan hushåll är svårare. Statistiska centralbyrån redovisar hushållens disponibla inkomst, vilket är en sammanräkning av alla hushållets inkomster.
Medianvärdet för disponibel inkomst var 2014 335 000 kronor per hushåll. Medianvärdet för singelhushåll var 177 000 kronor. SCB har även statistik för olika familjekonstellationer. Medianvärdet för en trebarnsfamilj var 591 000 kronor år 2014. Detta medför att det inte är enkelt att jämföra hushåll av olika storlek med varandra, och inte heller att dela hushållets samlade disponibla inkomst med antalet personer – det är betydligt billigare att bo tillsammans. Därför används ofta ett system, konsumtionsenhetsskalan, där varje person i hushållet tilldelas en vikt. Dessa vikter bygger på beräkningar av vilka utgifter ett hushåll av en viss storlek. Skalan ser ut så här:
Ensamboende 1,00
Sambor 1,51
Ytterligare vuxen 0,6
Ett barn, 0-19 år 0,52
Ytterligare barn, 0-19 0,42
För att räkna fram disponibel inkomst per konsumtionsenhet delas den sammanlagda disponibla inkomsten för hushållet med de sammanlagda vikterna för de som ingår i hushållet. För en familj med tre barn under 19, som har en medianinkomst, ska 591 000 delas med 1,51 + 0,52 + 0,42 + 0,42 = 2,87. 591 000/2,87=295 923 kronor i disponibel årsinkomst per konsumtionsenhet.
